Vilken cliffhanger!

Och så lämnade jag er undrandes. Hur gick det egentligen? Har hon däckat ihop? Gråtit hela veckan? Blivit eremit, emigrerat, sålt barnen? Blivit galen, bytt karriär, klättrat upp i kyrkspiran?

Inte då. Jag har det så bra så.

Jag sörjde ett dygn, ganska precis. En nyinköpt väska gjorde tiden mer uthärdlig. (Den förtjäntar ett eget blogginlägg faktiskt, det kommer nog snart!)

Sedan gick jag vidare. Och insåg väldigt snabbt att jag faktiskt lärt mig oerhört mycket om mig själv av den process jag just gått igenom. Nu klurar jag på hur jag ska dra nytta av de lärdomarna.

Och under tiden har jag slagit av på jobbtakten, efter många tokigt stressiga veckor. Har fejat i köket, tvättat, boat. Men också varit social, nätverkat och haft möten. Återupptäckt massa gammal musik. Portishead och Pixies är det som gäller för dagen.

Längtar just nu tokigt mycket till helgen som inleds med ett 2,5 timme långt zumbapass. Hur det ska gå? Ja, det får vi se....

Ser galet mycket fram emot Melodikrysset imorgon förmiddag (hur medelålders är jag nu?) och att få se sonen simma ihop sina efterlängtade simmärken på terminsavslutningen. Sedan är jag nöjd. Sedan kan det få bli måndag igen! Nej, jag bara skojar.