Och frustrationen...

...blir än värre av att dottern verkar befinna sig i värsta sexårstrotset / regressionen från helvetet / tappat hörseln / ha bokstavsdiagnos.

Två dagar med femåring som uppför sig som tvååring - pratar bebisspråk, äter med händerna, pratar med mig när jag pratar i telefon, står bredvid när jag går på toa - alternativt struntar fullständigt i vad jag säger - "NEJ, du får inte klättra upp där", "Spring INTE ut i gatan!", "Torka inte händerna i håret när du är så kladdig", "Vänta vänta VÄNTA SÄGER JAG, jag KAN inte bära dockvagn i trappan samtidigt som jag steker plättar"....

Herregud vad trött, arg och ledsen man kan bli. Av att vara med världens finaste lilla tjej. Suck.