Tråkmostern

Lämnade just återbud till avslutning med kören ikväll. Och känner mig så otroligt lättad. Fy fasen vad tråkig jag är.

Att gå dit hade så klart varit jättekul - som vanligt - men: maken fick ett snabbt jobb och barnen hade fått vara hos grannen, vilket skulle ha inneburit att Lilla M fått gå och lägga sig en timme senare än vanligt. Imorgon ska vi åka till svärmor och vi behöver packa ikväll. Morgondagens resa är dessutom ytterligare en anledning till att barnen behöver sova. Och inte minst jag. Jag har sovit alldeles för lite den här veckan.

Så nu stannar jag hemma, tvättar, duschar barn, lägger barn, packar och sover. Detta beslut gör mig outsägligt lättad. Fast jag känner mig som värsta tråkmostern.

Och just i skrivande stund överfölls jag av känslan av hur roligt det brukar vara på våra avslutningar, när vi sjunger högt och fel och skrattar åt alltihop. Men. Nu har jag bestämt mig och det blir säkert bra. Bäst. För barnen inte minst.