Hemma igen

Har packat upp, tvättat sju maskiner tvätt, skrubbat mig själv ren och hunnit sitta i tv-soffan två kvällar. Saknar stugan och ön, trots kass tv-mottagning, jätteobekväm soffa, nästan obefintlig dusch och dålig toalett, två spindlar, en orm och avsaknad av diverse andra moderniteter inklusive vettig säng.

För där finns det vackra. Det rena och det goda. Havet, blommorna, bären, sanden, klipporna. Staden är ful.

Har hunnit tänka massor av viktiga tankar och hoppas att de leder någonstans. Mest har de handlat om jobb. Jag vet vad jag vill och jag hoppas nå dit.

Sen har jag dagdrömt om en alldeles egen stuga också, med bättre dusch och soffa. Men då måste man ha ekonomin för det och så var vi tillbaka på jobbspåret.

Annars snurrar tankarna just nu mycket kring min bror. I övermorgon är det ett år sedan han dog. Idag är det ett år sedan jag åkte ner till honom sista gången, då hade han andningsuppehåll och var alldeles iskall om armar och ben. Jag minns fortfarande exakt hur det kändes att klappa honom på vaden. Det var så fruktansvärt. På många sätt blev det bättre när han dog. Men jag saknar honom, och hans fru, något alldeles väldigt. Valde bort att åka till deras sommarhus i år, för jag tror verkligen inte att jag skulle orka.

Men paradoxalt nog har mycket av semestern gått åt till att skratta och njuta av att må bra. Jag känner en energi som jag inte känt på flera år. Jag blir glad av att få vara glad. Och jag har massor att ge till mina barn. Vilket förhoppningsvis bekräftas av att Lilla M sprang omkring sista dagen på Aspö och ropade: "Det här är den bästa sommaren! Det här är den bästa sommaren!".