Oj

Shit vad jag är dålig på att blogga! Vad är det med mig egentligen?

Här kommer i alla fall en redogörelse för WoW-helgen, för den som är intresserad.

Fredag: Stresspackade in barn och hund i bilen och körde till Borås. Lämnade dem på respektive ställe och de verkade inte ta någon notis om oss, så vi körde tillbaka igen. Slängde i oss mat och drog iväg till festivalområdet och första konserten, Jenny Wilson. Fruktansvärt bra! Helt otippat en möjlig ny favorit med en galet rolig saxofonist-/tvärflöjtist-/tamburintjej som hoppade upp och ner som värsta cheerleadern. Samt Tensta Gospel Choir i miniversion, som var tajta som fan och skrattade och dansade.

Solsken och öl och jag lade väl lite väl mycket tid på att försöka hitta folk innan jag upptäckte att det faktiskt inte gick - sms gick inte fram. Men jag lyckades i alla fall ta en öl med fina körkollegan C och bjuda min dotter på en cider (GULP, ja hon är stor nu). Robyn var naturligtvis bra men lite onaturligt bra. Mer som en maskin än en person. Thåström var lite.... gäsp.

Sedan kom han. Prince.

Och jag hade hoppats på att han pliktskyldigast skulle spela några gamla hits. Vad gör karln? Han river av flertalet av just dessa underbara låtar, i nya versioner, i medleys, insprängda på ett sätt så att man känner sig som ett smart gammalt fan för att man upptäcker dem. Purple Rain under lila konfettimassor och jag grät - GRÄT - av lycka. Han spelar i 2.20, jag dansar exakt hela tiden, det är underbart, vilt och extatiskt.

Jag blir lyrisk bara jag tänker på det.

Enda problemet är att jag tappat bort min underbara M, barndomsvännen som jag lyssnade på just Prince med, om och om och om igen då i början av 80-talet. Vi skulle ju dela denna upplevelse. Men det gick inte. Blev i alla fall glad när jag till slut fick höra att hon fått en jättebra plats och såg betydligt bättre än jag.

Öl på backstagen och sedan en lång färd hemåt. Hemma vid 03.00. Jisses.

Lördag: Sov till vad? Lunchtid ungefär? Gick upp och läste recensioner, jämförde och vred och vände tillsammans med maken. Tog vår tid, mysigt att bara vara vi! En stunds total lyckokänsla, starkare än på flera år. Vilket fantastiskt liv jag har.

Iväg igen, lite försent kanske, men fick i alla fall dricka öl med underbara M och exjobbskompisen T, jättekul. Gick på Säkert! som ju var bra men inte sensationell. Tog en öl med brorssonen J, lite senare en till med maken och M. Kanske borde äta nåt också?

Musiken mer underordnad idag, inte så mycket bra, men plötsligt börjar Pulp och vad kan jag säga? You had me at hello. Det här är MIN musik, den känns i hela ryggraden och jag börjar springa mot scenen. Fantastisk konsert.

Vad mer? Tiesto är inte min grej men det blir en otrolig stämning, alla dansar överallt, det går inte att stå still. Jag dansar iväg och köper mat, dansar bort till min dotter som jobbar som volontär, dansar ut i folkmassan, dansar överallt.

Sedan är det Kanye men jag ser ingenting. Lämnar sällskapet och får dansa mig igenom konserten själv på ölområdet. Det är fantastiskt bra stundtals. Stundtals är det lite tråkigt, speciellt från min plats långt från scenen, och jag lägger märke till hur fulla och slitna alla har blivit.

Vi tar oss hemåt och forsätter festen hemma, bara vi två. På söndagen kommer barn och hund. Vi går ut på restaurang för ingen vill laga mat.

Sammantaget en helt otroligt fantastisk helg. Jag hade inte kunnat önska mig något bättre. Jag har nu förstått vissa saker om mig själv, som att:
- Jag behöver två dygn på mig för att slappna av helt och släppa mammarollen, bara vara jag
- Det är lätt att vara kärleksfull när man får tid för varandra
- Jag måste gå på fler konserter
- Jag måste dansa oftare
- Jag måste upptäcka mer ny musik