Slut på semestern

Jahapp, det var det. Semestern är slut. Det känns som om jag varit ledig i fem dagar, inte fem veckor. Å andra sidan kändes det väldigt ovant att gå till kontoret, så det betyder väl att jag varit borta ett tag i alla fall.

Semestern har varit bra men samtidigt inte. Eller jo, det har den ju. Men jag är så missnöjd med mig själv, som aldrig riktigt lyckas njuta av en ledighet när jag har en, utan börjar få ångest redan efter halva tiden för att semestern snart är slut och absolut ska fylla tiden med utrensningar och storstädningar istället för romaner och promenader. Att det ska vara så svårt att koppla av.

Nåväl. Vi har haft det bra och barnen mår bra och tyckte att det var roligt att gå tillbaka till kompisarna i morse. So far so good.

Så här sitter jag och lyssnar på radio och letar i papper och kastar mail och gör mina vanliga sökrundor på nätet och hittar plötsligt lägenheten jag velat ha i tio år, och den är LEDIG och SÖKBAR och ägnar sedan tre besatta timmar åt att få tag på någon som kan hjälpa mig eftersom den klickbara länken inte funkar och till slut får jag veta att jodå, den är ledig och sökbar men jag kommer inte att få den i alla fall för jag har aldrig ställt mig i någon bostadskö. För jag har ju haft lägenhet hela tiden.

Surt äpple.

Längtar efter mina barn. Men annars har jag det rätt bra. Så snart jag kommit över det här med lägenheten, alltså.