Här är jag. Strax under ytan. Bland sjögräs, tång och småfisk. Ser du mig?
Det blev lite mycket där ett tag. Därför ligger jag här och skvalpar. Rör mig sakta, försöker att vaggas av vågorna istället för att kämpa emot strömmen.
Förundras över hur fort man kan sjunka igenom, att ytspänningen är så svag trots allt, och att det ska vara så svårt att göra avvägningarna. Jag menar, om man får vatten i öron, näsa och mun så borde det vara en signal till att börja simma uppåt. Men nej. Tydligen måste man sjunka några gånger för att sedan lära sig flyta.
Fast jag tror i alla fall att min nya simteknik gör att jag kommer upp rätt fort den här gången. Och jag har inte fastnat med fötterna i dyn på botten. Snart, snart ligger jag och torkar på en strand i närheten.
Det blev lite mycket där ett tag. Därför ligger jag här och skvalpar. Rör mig sakta, försöker att vaggas av vågorna istället för att kämpa emot strömmen.
Förundras över hur fort man kan sjunka igenom, att ytspänningen är så svag trots allt, och att det ska vara så svårt att göra avvägningarna. Jag menar, om man får vatten i öron, näsa och mun så borde det vara en signal till att börja simma uppåt. Men nej. Tydligen måste man sjunka några gånger för att sedan lära sig flyta.
Fast jag tror i alla fall att min nya simteknik gör att jag kommer upp rätt fort den här gången. Och jag har inte fastnat med fötterna i dyn på botten. Snart, snart ligger jag och torkar på en strand i närheten.
Inlägg
Skvalpa lugnt! Mycket lugnt!
SvaraRaderaFörundras också över hur man försöker lura sig själv (och lyckas ganska bra) med att eftersom det är roligt så orkar jag, eller det är ju bara idag och imorgon det är stressigt, sen blir det lugnare så då klarar jag att jobba över. Jomen tjena. Jag klarar ju inte det nu. Kanske inte någonsin, men absolut inte nu. Bara totalkraschar - ibland inte samma kväll, vilket förstärker illusionen att allt är som förr, utan på helgen eller nästa tisdag. Men kraschar gör jag. Så trött att jag inte orkar lyfta gaffeln till munnen. Så många tanketrådar som rusar genom hjärnan så att jag inte kan sova.
Ta hand om dig. Så ska jag försöka ta hand om mig också...
Herregud, jag känner så väl igen mig, i vart enda ord du skriver! Skrämmande! Ta hand om dig!! Kram
SvaraRadera